Prenumeration

I
Gnissel från brevinkastet, hundar vaknar, lyfter på huvuden och skäller. En svag duns, tassar som skyndar över vardagsrumsgolvet, ljudet av en motor utanför, bara några meter ifrån mig, och nattens ljus klättrar på mina väggar och tak. Sedan blir det mörkt igen, eller nästan i varje fall, jag har mörkläggningsgardiner i sovrummet, men dörren till vardagsrummet är öppen och där blir det aldrig helt mörkt, även om gardinerna är för, vilket de inte är, men jag bryr mig inte om att dra för dem eller stänga dörren, för gatljus och strålkastare gör mig ingenting.

Tidningen ligger på hallmattan bland skor, koppel, handdukar och jag har inte väntat på den. Jag var redan vaken, när den berättade att klockan var mellan tre och fyra, vilket jag inte behövde veta, och jag kommer inte att läsa den, jag har bara inte kommit mig för att avsluta prenumerationen, som ändå redan är betald för resten av året, men det gör mig ingenting om jag inte får tillbaka några pengar, jag vill bara inte ha någon tidning och jag kommer ändå inte att läsa den, även om jag får den. Men nu får den ligga där den ligger på hallgolvet och jag stannar kvar i sängen, försöker sluta att tänka på tidningen och undviker att röra mig, för om man rör sig somnar man aldrig, det vet jag ju, men jag rör mig ändå för ofta, eftersom det till slut blir outhärdligt att ligga stilla i samma ställning, och därför somnar jag nästan aldrig, även om jag inte kan vara helt säker på att jag inte sovit några timmar, för natten har gått ovanligt fort, men ännu är den inte slut förstås. Jag blundar mjukt och undviker att röra mig.

Ute är det fortfarande mörkt och jag skulle kunna gå upp nu. Det är måndag eller tisdag och jag är ledig. Om några timmar ska jag säga upp prenumerationen, utan att kräva att få några pengar tillbaka. Jag tar på mig de grå jeansen och luktar under ärmarna på den rutiga skjortan. Ingen svettlukt. Jag går ut i köket och sätter på kaffemaskinen. Sedan badrummet. Pissar, borstar tänderna, sköljer av ansiktet. Tänker inte på det. Inte på någonting. Man ska hela tiden göra något. Det är det bästa sättet. Inte tänka, inte läsa tidningen, göra. Göra kaffe, dricka kaffe, kanske äta yoghurt, säga upp prenumerationen, promenera med Lisa, handla, laga mat, dammsuga, torka golvet, träna, laga mat, bära upp tv:n på vinden. Göra. Det ska jag göra idag. I lådan med räkningar och brev hittar jag ett anteckningsblock, river ut en sida och skriver ned det. Vad jag ska göra. Lägger papperet på köksbänken.

En, två, tre signaler, vibrationer, innan jag svarar. ”Hallå.” ”Hej, det är Marie. ”Hej.” ”Hej, jag har en halsduk här och undrar om det är den … blåvit-randig, ganska smal.” ”Det kan det nog vara.” ”Det är bra om du kommer, eller så kan jag svänga förbi.” ”Det behöver du inte. Den är mörkt blå, alltså. Nästan svart.” ”Ganska mörk, men definitivt blå är den.” ”Eller var den svart. Det kanske inte är den. Nu blir jag osäker, jag kan minnas fel. Men om jag ser den känner jag nog igen den.” ”Jag finns här hela förmiddagen, fram till ett, sedan vet jag inte säkert.” ”Ok. Elva, går det bra?” ”Finemang. Hej.” ”Ses snart.”

Jag tar en klunk och sväljer mjukt. Blundar. Kaffet är ljummet nu, på väg att kallna. Jag dricker mer. Och mer. Jag läser inte tidningen, står upp vid bänken och dricker upp kaffet, öppnar kranarna och sköljer ur koppen. Är inte sugen på någon yoghurt, måste säga upp prenumerationen, för jag vill verkligen inte ha någon tidning, inte ens om den bara ligger där på hallgolvet, oläst bland skor och koppel. Tidningar, jag har inte läst dem på månader och trivs bättre utan, i synnerhet nu, som det är, när jag går istället för att läsa, gör, tänker på rätt saker, går vidare, låter tankarna komma längre, för tidningar klibbar, tuggummikommentarer som fastnar överallt, under skorna hamnar de.

Jag skulle ju bara kunna låta dem vara, lägga dem i den brandgula kassen, gjord av presenning, som jag fick av min syster, och sedan ta dem till återvinningens blå tunna, inte den gröna för hushållssopor, jag är noggrann med detta, om den gröna är full, har jag alltid burit tillbaka soporna, aldrig att jag skulle lägga dem i den blå, för olästa tidningar, men jag vill inte ens ha dem i närheten, för jag har ett helt liv av tidningsläsande bakom mig, i snart 40 år har jag på olika sätt läst dem, olika dagstidningar, det är alltså inte helt otänkbart, att jag skulle råka plocka upp tidningen, börja bläddra, läsa en rubrik, ingress, utan att tänka på vad jag gör, en reflexmässig handling, nej jag kan inte vara helt säker på att jag kommer att låt bli den, när jag går upp en morgon och den ligger där på hallgolvet, och kanske vore inte allt förstört, men det skulle helt säkert ta längre tid, alltså ska jag idag, eller, vilken dag som helst, i varje fall den här veckan, det ska jag göra, säga upp prenumerationen.